(1578--1644) was an Italian painter, mostly of landscapes and seascapes. Because he aspired to nobility he modified the details of his early life. Though he was born in Perugia he claimed to have been born in Rome. His family name was Buonamici, but Agostino adopted the surname Tassi to give substance to his story that he was adopted by the Marchese Tassi. He was actually the son of a furrier named Domenico.  Related Paintings of Agostino Tassi :. | Portrat des Ludwig XIV | stilleben med stor blomstervas | Young Woman Seated(The Thought) | Self-Portrait | Der Kunstler und seine Familie |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Arnold Genthe
German-born American Photographer, 1869-1942,German-born American photographer who received a doctorate in philology and linguistics from Jena University in 1894. As a photographer he was self-taught, and is probably best known for his pictures of Chinatown in San Francisco (1896-1906), where he opened a portrait studio in 1897, two years after arriving in America. Although his studio and equipment were destroyed in the 1906 earthquake, his prints survived and the Chinatown photographs were published in 1908. In that year he also started making autochromes. Genthe travelled widely in South America, Japan, and Germany, photographing landscapes and architecture, and in 1910 exhibited at the International Exhibition of Pictorial Photography in Buffalo organized by Alfred Stieglitz. Relocating to New York in 1911, he flourished as a celebrity portraitist. He also became celebrated for his dance photographs, published in The Book of Dance (1916) and Impressions of Isadora Duncan (1929). His autobiography,
kronprinsessan margareta